Nu börjar vi spåra ur väl mycket kanske, men jag vill gärna rätta några missuppfattningar eftersom en felaktighet som skrivs på ett ställe och sedan citeras så småningom blir en sanning. I det här fallet tror jag att Du läst på wikipedia. Den artikelförfattaren blandar ihop Kaldo och Kallings rullugn.
Kaldo är en avancerad stålprocess framtagen av professor Bo Kalling vid KTH och Domnarvet, därav namnet. Den har bara använts vid Domnarvet och Oxelösund samt några utländska verk(Frankrike). Kallings rullugn är en enkel anordning för att reducera svavelhalten i råjärn. Båda är framtagna av Kalling och roteras men där upphör likheten.
Herräng var inget stålverk utan en liten hytta som producerade gjuteritackjärn.
Här är några bilder från Herräng när jag var där 1967 (inte 1966 som jag skrev ovan):

Här är koksladan i Herräng. Det är en av anledningarna till att jag mer tror på Rockwell än Herräng. Att fylla det här med koks via järnväg och bil med flera omlastningar känns onödigt krångligt jämfört med båt.

Här tappas hyttan direkt i rullugnen via tapprännan.

Sen kastar man in några säckar kalk. (OBS att riktiga hyttbusar har slokhatt inte hjälm)
Rullugnen flyttas sedan till rullstället med travers och sätts i rotation. Genom omrörningen reagerar kalken med svavlet som går över i slaggfas. Slaggen dras sedan och järnet går direkt till gjuteriet.
Beträffande tidpunkten för övergång till koksdrift vet jag inte säkert men har uppfattningen att den skedde en bit in på 60-talet. Vi diskuterade erfarenheterna från övergången och den hade som jag uppfattade det skett ”i närtid”. En stor kund var Volvo som ville ha träkolstackjärn till sina växellådshus (Köping). När Herräng gick över till koks importerade Volvo istället träkolstackjärn från Australien. Det skulle man knappast ha gjort om det gick att få tag ifrån hyttor i Bergslagen. Uppgiften om Bredsjö är vad jag förstår hämtad ur en uppsats om hyttorna i Bergslagen. Herräng ligger inte i Bergslagen och finns alltså inte med i den sammanställningen.
Kent