Enligt SJ 1906-1931 del 2 sid 272 började man pröva med infartssignaler med utfartssignalvinge (alltså ingen försignal eftersom det inte fanns någon utfartssignal) på Stockholm-Saltskog 1914-1920.
Arrangemanget befanns olämpligt och ändrades till att utfartsignalvingen försignalerade utfartssignalen som tydligtvis uppsatts.
I texten nämns att det var det vanliga arrangemanget, vilket tyder på att infartssignaler med försignalvinge satts upp på andra platser redan före 1920. I alla händelser omnämns sådana semaforer som någorlunda vanliga på stationer med genomfartståg. Det är alltså frågan om semaforer, och försignalvingen beskrivs med spetsig ända. Nattsignalerna var de man kunde vänta: vit och grön blink.

Sedan kommer uppgiften att infartssignaler med försignal kraftigt underlättades i och med införandet av ljussignaler; det finns för övrigt ett fotografi på en ljussignal. Signalbilderna var från första början de vanliga, men jag har för mig att ha sett en infartssignal med sex ljusöppningar där de grön-röd-grön-grön-vit-grön där de två nedersta lyktorna är försignalen.

När den första infartsljussignalen med försignal sattes upp framgår inte, men gissningsvis skedde det inte i Saltskog (ty där var det nog inga genomfartståg).
Däremot framgår på annat ställe att den första ljusförsignalen sattes upp i Gnesta 1923. Fick Gnesta även infartsljussignal i samma veva, vilket jag inte vet, är det en god kandidat för att vara först.

Däremot är det fullständigt klart att infartsljussignaler med försignal infördes före 1931, antagligen långt före.