Under lumpentiden på 70-talet fanns ju den fantastiska biljettformen VPL10. Mot inlämnad beställning fick man ut en biljett som kostade endast 10 kr, resten stod Kronan för. Tanken var förstås att man skulle åka från garnisons- till hemorten, men det var inget krav. Så i mina gömmor har jag flera biljetter med snarlika resvägar som de ovan. Har många gånger funderat över hur SJ biljettexpeditionspersonal reagerade på dessa beställningar.

Så krångligt var det inte - regelverket var ganska tydligt.
I korthet: Tur&retur olika vägar; Halva tur&returpriset på varje resväg, minsta avstånd till destinationen 200km. Billigaste biljett Stockholm-Göteborg-Malmö-Stockholm var tur&retur Stockholm-Östansjö med direkt framresa och retur via Göteborg-Malmö.
Man fick aldrig korsa sig själv på fram- eller återresan och tur&retursträckor fick inte förekomma (undantag Lund-Malmö-Lund och kanske någon mer sträcka).
Mvh från en som jobbade på SJ Resebyrå den tiden.

Sen fanns det vissa specialregler som var delvis okända. Normalt fick ju en biljett alltid användas snabbaste vägen även om denna var längre än den prisberäknade, men från detta fanns det vissa undantag, exempelvis lär biljetter beräknade via Nässjö-Nybro eller Hultsfred-Åseda endast ha gällt prisberäknad väg, denna var annars kortare än omvägen via Alvesta, men i och med att det gick fler (och snabbare!) tåg på stambanan var det inte svårt att hitta lägen då det var snabbaste vägen.

Med hjälp av regeln om snabbaste vägen kunde man ibland korsa sin väg eller t o m åka i fel riktning i förhållande till hur biljetten var utfärdad.

Vi hade en stämpel på bx i Falköping med texten "Gäller endast angiven väg".
Användes oftast för biljetter Falköping-Halmstad o b taxerade via Limmared.