Initialt ser föreningen detta som en del av den framväxande miljön och utställningen i det pågående projektet Oxelösunds Järnvägsmuseeum. Samt en representant för eran innan TGOJ elektrifierades.

Men en känsla som växt fram under tiden som iallafall jag har stiftat bekantskap med detta fordon, är vad den eller de som 1958 började använda släpet som sommarstuga kan ha haft för baktanke med att ändå göra hyfsat minimala ingrepp i fordonet och ändå byta användning helt och hållet. Antingen fanns det en känsla för fordonet, eller så kanske de hade en förhoppning om att det skulle sparas till eftervärlden i någon form.
Ibland tänker man inte på att vardagen idag också kommer att innehålla sin historia och kanske är intressant att titta tillbaka på i framtiden. Kanske kan detta vara ett dåtida exempel på en sådan tanke. Eller så är det slumpen bara.
Att omvandla det till ett trafikfordon är såklart inte otänkbart i en framtid. Men det får just framtiden utvisa