Efter att ha plöjt några tusen sidor protokoll från smalspårbanorna vill jag nog göra en reflektion beträffande vem som var chef, om det verkligen var Tc, som vi kanske idag tror.

I de tidiga åren för många banor är det uppenbart att Verkställande direktören är högste chef. Han, för det finns nog ingen privatbana som haft ens en kvinnlig styrelseledamot eller annan chefsperson, tecknar firma och är med i de stora affärerna, beträffande allt från anskaffning av lok och vagnar till kolinköp.

I några av de banor som börjar bli aktuella i vår vagnsserie, tex KiLJ och HSJ, är det dessutom påfallande många grevar, friherrar etc, och det var bara undantagsvis Tc hade den börden. De första åren i NVHJs föregångarebanor, tex HWJ, är det istället ett gäng Riddare och riksdagsmän (både och) som leder styrelsen. Under den tid riksdagen pågår, flyttar man inte bara styrelsemötena tiill Stockholm, utan även beslutanderätten. De ledamöter som inte är riksdagsmän får helt sonika finna sig i att få styrelsebesluten brevledes i efterhand!

Det tyck inte ha varit så många banor där det varit aktuellt för Tc att vara med i styrelsen, ens som adjungerad. Vilket i andra banor tycks ha varit mer självklart, åtminstone framåt i tiden.

Tc har förvisso haft pondus och regerat, men bara på sin nivå. När personalen på VSBJ unisont klagar på att Tc beter sig nedlåtande och elakt, få han ändock stöd av styrelsen att sitta kvar.