Vid värnplikten 1976 åkte vi på fredagar efter lunchtid från Västerhaninge till Stockholm C, ofta kunde man då på en stor bangård på höger sida nära "stan" se ett ånglok (utan tender tror jag) åka omkring. Minns att jag utgick från att det var lättare att stötfritt rangera vagnar och bra om spår utan kontaktledning behövde användas. Var det så eller ett reservlok som behövde vädras för att inte kärva ihop eller någon ångloks-förening som kom igång redan på fredag em? Tillbaks till HMS Brännaren åkte man vanligen söndagar och kanske i mörker = inget ånglok syntes i drift där då.

Det låter helt klart som SÅS som började med sin trafik på slakthusbanan i Stockholm där man körde ifrån en plattform mittemot nuvarande Globen på det som sedan blev "Tvärbanan" ner till Årsta partihallar bakom Älvsjö godsbangård där man brukade vända och säkert kunde observeras från de ordinarie tågen. Man började med det lilla tankloket (dvs utan tender) SJ K4 793 som hade inköpts 1974 sedan det hade stått som beredskapslok och sedan renoverats och togs i trafik 1975 med inlånade personvagnar från SJK, Svenska Järnvägsklubben. På slakthusbanan kunde man sedan köra tills den stängdes för ombyggnad till som det först kallades "snabbspårväg" men sedan bara blev en bana på tvären, för på den tiden fick man inte använda ordet spårväg hos SL. SÅS höll till på slakthusområdet i närheten av slakthusets egna lilla lokstall tills bygget av Globen satte igång och alla firmor på området fick storhetsvansinne och behövde allt utrymme på området. SÅS fick då flytta till sitt nuvarande område i Västberga industriområde där man har funnits sedan dess på av staden arrenderat område som tidigare användes som industrispår. Under året har man dessutom återfått sitt tidigare indragna trafiktillstånd lagom tills coronapandemin förstörde möjligheterna till återupptagen museitågtrafik, nu mestadels på sträckan Liljeholmen-Södertälje. /CEO, SÅS