Det varierar givetvis mycket.
Omkring 1970 hade vi på Sundsvallsdistriktet (och jag vill minnas i Luleå också) ett särskilt brobyteståg som klarade ett byte av små broar mot betongdäck på ca 4 timmars trafikavstängning. Själva brobytesvagnen bestod av långa kraftiga I-balkar upplagda i varje ände på öppna godsvagnar, troligen boggivagnar litt Ob. Avståndet mellan vagnarnas ändar mot varandra var drygt 16 m. Under uttransporten (som givetvis gick sakta) från närmaste station, hängde den nya betongbron (max 8 m lång) i fyra spel närmast den ena vagnen. Närmast den andra vagnen fanns ett lika stort utrymme och fyra spel för den gamla bron. När brobyteståget stannade på broplatsen, lyftes först den gamla bron upp under balkarna. Sedan körde man fram ekipaget så att nya bron kom på rätt plats ovanför landfästena. Därefter sänkte man ner den på landfästena och la tillbaka spåret i makadamballast som förts med i brobyteståget. Sen var det bara att köra bort brobyteståget.
Metoden medförde att kontaktledningen inte behövde rivas, i och med att brobytesvagnen inte var högre än lastprofilen.
Man hade hastighetsnedsättning till 20 km/h någon dag efter bytet för att säkra att bron var korrekt upplagd och för slutjustering av spårläget.
Längre broar var ju knepigare att byta. Ofta fick man använda två av SJ stora bärgningskranar och lyfta ut den gamla bron i sidled och lyfta in den nya som byggts på andra sidan banan. Men också sådana verksamheter gick förhållandevis fort. Ofta använde man en trafikfri natt för arbetet.
Sven B