Jag kan inte på rak arm referera bestämmelserna om hastighet i medlut. Det är mycket troligt att sth 60 gällde i 20 o/oo.
Beträffande hastigheten i kurvor har den ändrats genom tiderna, bl a sedan man efterhand tillåtit större rälsförhöjning och större okompenserad sidoacceleration i kurvorna.
På 40-talet gällde sth 50 i 250 m kurvradie, sth 60 i 300 m, 65 i 350 m, 75 i 400, 80 i 500 och för sth 90 gällde minst 600 m radie, alla för loktåg. Rälsbussar fick gå fortare i kurvorna. Vid denna tid gällde max rälsförhöjning 120 mm. Senare ökade man detta värde till 150 mm, och numera gäller 160 mm. Samtidigt har man ökat den tillåtna sidoaccelerationen väsentligt, så att numera gäller ganska mycket högre värden för hastigheten i kurvor, särskilt på spår med fjädrande rälfästen.
DVVJ hade, om jag minns rätt, som normerande standard minsta kurvradie 250 m och största lutning 20 o/oo, vilket får anses vara ovanligt låg geometrisk standard för svenskt normalspår.
Sven B

Även om det kan ha varit tillåtet tvivlar jag på att det gick att räkna med mycket större rälsförhöjning än 120 mm i grusspår. Jag har i vart fall hört berättas att när man försökte med det tog det inte många veckor innan spåret satt sig till 120 mm. Likaså har det mig veterligt inte tillåtits mer än 100 mm rälsförhöjningsbrist på grusbanor, förmodligen av samma orsak, större rälsförhöjningsbrist innebär större kraft på underbyggnaden med därtill hörande ökad risk för sättningar.