De första åren stannade Nynäsbanetåget i Älvsjö, jag antar att man fick byta tåg där då. Ungefär kring sth-höjningen till 90 km/t (1909) löste sig saken med genomgående tåg till centralen. Jag gissar att SJ-biljett gällde för påstigande från Älvsjö.

Det förklarar isåfall varför man behövde kilometerutjämna, alltså kompensera SNJ för utförd trafik genom att skicka ett av SJ:s tåg på en tur till Tungelsta. Detta ska inte ha pågått särskilt många år men ägde rum i alla fall 1917 och åren därikring. Det finns noterat att det är just lok av litt J som 1917 går i detta tåg. Det går inte alla dagar i veckan, men några.

SJ Bo6-vagnen med oljekamin dyker upp, som jag förstår det, först i samband med att SNJ blir statsägt, då SJ stationerar två stycken T2-lok i Nynäshamn 1958-60 samt avdelar några vagnar för trafiken. Det är fr o m då man hör talas om en SJ-Bo6 men jag kan inte svära på att den inte fanns tidigare. Återigen kan man se att det kan ha funnits incitament att kilometerutjämna mellan SJ och dotterbolaget SNJ, för att hålla isär SJ-fordons trafik för SJ resp SNJ eftersom man nu stärkte upp dotterbolaget med SJ-materiel.

1960 flyttas alla lok till Hagalund och SNJ-ångloken ställs åt sidan. Hösten 1962 försvinner även motorvagnarna i och med elektrifieringen och verkstaden i Nynäshamn avyttras för fortsatt tankvagnsunderhåll i annan regi. Nynäsbanefordonen skingras.