Det är ett intressant och kanske lite känsligt ämne som Stig Lundin tar upp.

Det som Stig Lundin far efter är det policydokument som skrevs för några år sedan av Banverkets chef om att hjälpa museiföreningar med att få ta över begagnade slipers i samband med att Banverket byter sliprar i sina banor. Där finns även ett uttalande om att man utan kostnad får lämna tillbaka samma antal slipers som man får till Banverket för destruktion. Banverket står då för destruktionskostnaden.

Om man dock tittar i ett vidare perspektiv så är en slipers en slipers så länge den ligger i banvallen. Tas den ut så är det ’miljöfarligt avfall’ och skall hanteras enligt särskilda bestämmelser när det gäller såväl upplag som hantering och destruktion.

Allt är väl kanske gott och väl när det gäller Banverkets överlåtelse av sliprar så länge du inte hanterar dem på annat sätt än att transportera dem och därefter utan åtgärd lägger in dom i spår igen. Det finns dock regler för hur dessa skall lagras, täckas etc. Observera att transport av ’avfallssliprar’ räknas som ’transport av farligt avfall’ vilken kräver att transportören är godkänd av Länsstyrelsen. Hur kommunen bedömer upplagen varierar, men ett tips är att arbeta förebyggande och att hitta bra och genomtänkta upplagsplatser. Undvik att sortera sliprar och att hantera dem onödigtvis mycket. Då har du nämligen skapat dig en ’avfallssorteringsanläggning’ vilket inte är kul att hantera tillståndsmässigt.

David Niklasson har tidigare skrivit i detta forum: att driva järnväg är det lilla i sammanhanget. Det är det som är runtomkring som är arbetsamt.