Enligt SJ 100 års artikel om förstatligandet hade staten två metoder för att förvärva järnvägarna:
1) den inlösensrätt som fanns i de flesta (inte alla) koncessionerna
2) uppköp av aktierna
Artikelförfattaren hävdar att metod 2 konsekvent användes eftersom den var billigare för staten.
Därefter bör aktiebolagen upplösts, men för några år sedan gjordes ett upprop efter bortglömda aktier i BJ som plötsligt åter blivit värdefulla, så fullständig upplösning tycks inte alltid inträffat.

Saken kompliceras väl också av att konkursfärdiga järnvägar var beredda av att överlåta anläggningen mot att staten tog över lånen (främst då statslånet). Om så gjordes borde dessa bolag likviderats (eller drivits vidare med annan verksamhet) av sina ägare.