När jag ser lok utan löphjul, med många koppelstångsaxlar (= ej idealt följande banans kurvor), funderar jag på om sådana lok inte är mer urspårningsbenägna med sina drivna (klättrande) framhjul än de som leds efter spårets/växelns krökning mha löpaxlar.
Jämför man körning mellan 2- & 4-hjulsdriven traktor i åkerbruk/spårig skogsväg, är det vid stor belastning i draget, svårt att komma ur spår med en tvåhjulsdriven (= löphjul i fram) medan en fyrhjulsdriven där framhjulen aktivt kan klättra ur spår, är mkt lättare.
Är löphjulens uppgift bara att map banornas bärighet att lasta av ett annars för högt axeltryck och/eller hjälpa ramverket ta lokets tyngd och/eller minska pendling i sidled vid högre fart?