STH var väl lägre utan löphjul.

Korrekt, bland annat SJ E- och G-lok byggdes om med främre löpaxel för att kunna gå fortare.

/Olof

... men skillnaden var inte jättestor: lok utan löpaxel (E) hade största tillåtna hastighet 65 km/h och de som var ombyggda med löpaxel (E2) hade sth 70 km/h. Både E- och E2 är i grunden godstågslok med små drivhjul (låg utväxling) och många drivhjul (bra "väggrepp").

Tittar vi snälltågslok så har de alltid en eller två löpaxlar som bl a styr loket in i kurvorna, t ex [link=och ofta en löpaxel under hytten]F-loket[/link]. Som Olof beskriver i en annan gren av tråden, så räcker det dock inte att det finns löphjul fram (ledarhjul), de ska också vara kopplade "lagom stumt/fjädrande" till lokramen och/eller främre axeln så att de styr loket "vänligt men bestämt" in i kurvan resp rakt fram på rakspår. Som Olof är inne på har problemet inspirerat uppfinnare till en mängd olika konstruktioner och patent.

Förvisso hade dock såväl BJ, OFWJ, DJ och UGJ sina första persontågslok med axelföljden B1, dvs ledande drivhjul och löpaxeln bak. UGJ-loken hade sth 85 från början (1910 sänkt till 70) medan BJ-loken på 40-talet hade 75, möjligen hade även de högre från början. DJ-loken var väl snarlika BJ-loken. Vilken sth hade OFWJ-loken från början?

Dock är det mest normala att persontågsloken hade löpaxel eller boggi främst. Förvisso var ofta löpaxeln kopplad till första drivaxeln i en boggi, typ Krauss eller annan.
Men tillägget av främre löpaxel på G/E-loken gjordes onekligen för att förbättra gångegenskaperna. Även viss sexkopplade lok fick ju med tiden främre löpaxel, dock inte på SJ.