Tack för denna fina reseberättelse från Skåne med SJ E 902. Det värmer i hjärtat på en gammal lokförare som har ett enormt intresse för dessa vattenkokare. Efter 45-år i yrket så har jag haft den stora förmånen att framföra resandetåg med många olika ånglokstyper både på 1435/891-näten. Det är en gammal beprövad teknik som fungerat och fortfarande fungerar numer hos olika museiföreningar med tidstypiska vagnar och i synnerhet vintertid med genomgående ångvärme i tåget. Det är en specifik känsla att stå på durken i lokhytten och höra ångslagen och lukten från stenkolsröken tillsammans med en van och rutinerad eldare som verkligen känner linjen, en kort blick mellan förare och eldare samt ett öga på ångmanometern och vattenståndsglasen. Man växer på något sätt ihop med loket och trots larmet inne i hytten är man hela tiden alert och hör minsta avvikelse från de normala ljuden. Det är viktigt att vi försöker bevara kunnandet med ångloksdrift till våra kommande generationer så de får en äkta förnimmelse från forna tåg-
resor. All heder till alla järnvägsmuseiföreningar som gör sitt bästa att hålla denna lokpark igång. Palle i Vika med stort intresse av vattenkokare.;-)