Jag har läst skendöden i Roslagen ett par ggr och undrar nu över varför SRJ aldrig ”Nappade” på Uddeholmaren konceptet

Kortfattat: SRJ/ DHJ behöll även efter att det blivit statligt 1951 "grundkonceptet" på att kunna köra samma fordonstyper såväl norr som söder om Rimbo, d v s på oelektrifierat som elektrifierat spår. I varje fall vad gäller vagnar. Således var det dåtidens motorvagnar (med "konventionella drag- och stötinrättingar" ) och inte rälsbussar ("av lättviktskonstruktion med speciella koppel" ) som huvudsakligen gällde. Så sent som 1957 beställde SRJ motorvagnar av den "konventionella typen" genom de s k "Rydbergarna" (senare SJ litt Xo6p). Fyra år senare slogs man samma med SJ, som dessutom då började få ett överskott på hyfsat moderna YBo-rälsbussar p g a nedläggningar av smalspårsbanor på andra håll i landet, och då blev det ett annat synsätt. Typ.

/ L G

SRJ beställde ju faktiskt "konventionella" motorvagnar ännu senare. De som kom att levereras som SJ Xoa9p 1962 - och året innan även konventionella stålpersonvagnar. Jag skulle nog säga att trafiken på elnätet (åtminstone söder om Vallentuna) var så stor att tunga tåg med starka motorvagnar var mer lämpliga än lätta rälsbussar som Uddeholmaren. Jag har inga siffror på Uddeholmaren men TGOJ:s motsvarighet var ju rätt motorsvaga, d v s hade låg acceleration och ganska få sittplatser. Uddeholmaren är knappast ett pendeltågsfordon, utan snarare lite av "sidolinjefjärrtåg".

En dieselvariant av Uddeholmaren, hade kunnat användas norr om Rimbo men fasta tågsätt hade nog passat sämre till SRJ:s trafik än lösa motorvagnar och vagnar.