Tack för denna Sune!

Inspirerad av Sunes inlägg om provkörning 1968.

Det var nog den dag allt började för mig, nästan 5 år gammal ståendes vid bomstativet mitt på Surte station. Lätt frusen väntandes på ett speciellt tåg, vilket tåg var jag nog inte helt klar över, men pappa, storebror och jag hade fått skjuts dit av den vänliga Ragnar Nilsen. Väntan blev lång och jag minns att pappa lokföraren gick fram till en signaltelefon och förhörde sig om tågläget. Unge Svenson känner lite olust när pappa går nära spåret, där får man ju inte vara, jag tar några steg efter pappa. Den snälle Ragnar lägger en hand på axeln på unge Svenson och bromsar honom, unge Svenson känner ilska och är för ung för att förstå omtanken i uppbromsningen. Pappa återvänder strax med information om att "de" är snart här.

Plötsligt smäller bomklockorna igång och pulsen ökar, något är på gång, det börjar surra i bomdrivet och bomarna går ned, de högljuda klockorna tystnar när bomarna finner sitt viloläge och allt blir tyst igen. Bara den stora röda lampan blinkar och ackompanjeras av ett taktfast dopp... dopp.. från det gröna skåpet vid planövergången. I norr börjar konturerna av ett tåg bygga sig upp, snön virvlar sig runt loket, men loket ser ut som ett vanligt ellok, plötsligt yr snön i kring oss och jag uppfattar att tåget har många vagnar. Tåget försvinner, bommarna går upp kvar står vi och stämmningen av antiklimax är jag för ung för att förstå men jag känner att, detta vill jag ha mer av!

Någon H3s fick jag inte uppleva de gången, men 13 år senare eldar jag H3s åt pappa, från Göteborg till Falköping på väg till SJ 125 års firande i Jönköping. I backen upp från Lerum får pappa lämna förarplatsen och hjälpa sonen med ett antal väl riktade skyfflar på med 3,2 kvm stora rosten för att hålla trycket på hög nivå. Den nu 18 åriga sonen får en högst tillfällig dipp i självkänslan och tänker nu jäklar får jag ligga i. Jag får ordning på fyren och är gott förberedd när vi stannar i Alingsås, laddar gott före start och underhåller fyren intensivt genom accelerationen, det blir en start för Gudar! Alltså ingen fotokörnings start där ångan snart tar slut utan en ihållade acceleration med en god och stabil ångproduktion och att dömma av Christer Bistings leende på förarplatsen på andra loket B 1138 så hade vi nu skapat den upplevelsen som jag inte fick i Surte 1968.

Frid över Pappa, Christer, Morrgan och alla andra som var med och bidrog när upplevelser skapades.

Mvh Martin ☺!