Det var roligt att få se sig själv med smörjsprutan 42 år senare! Väcker fina minnen från skakiga lokhytter och domnande ben tillsammans med Bertil Svenson, Nisse Axelsson och andra vänliga lokmän. Tio år tidigare hade jag fått stå i ett hörn av hytten med de två när VGJ 31 forcerade över Västgötaslätten. Hade förmånen att som ung svepas in i den järnvägshistoriska väckelserörelsen som gav vänner för livet och ovärderliga erfarenheter.

Det var den speciella dynamik som kunde uppstå kring Morrgan Claesson och BJs som resulterade i att parkopplade H3s blev verklighet och andra tågupplevelser av aldrig skådat slag! Det hände i en svunnen tid då inga spårbundna äventyr var omöjliga.

Tack för bilden av en ung man som härmed kan betrakta sig som museal!