Jag borde kunna mer om de svenska betongsliprarna än vad jag gör. Men låt mig söka i mina minnesbilder.
Jag vill minnas att Sverige vid "betongslipersstarten" provade ett antal olika sliperstyper; i princip de som visas före tvåblocksslipern SJ 101. Några av dem har jag sett i spår för länge sedan. Alla typerna ska ses som rena prov (på 11:e bansektionen), och jag har ett svagt minne av att det totalt handlade om tillsammans några tusen sliprar av de olika typerna. Jag vet inte något om deras konstruktion, armering mm. Jag tror att de tillverkades på försök i Sverige. Vi hade nog inte ambitionen att pröva utländska typer. Detta styrks ju också av att K-befästningen inte ens prövades.
Den svenska "rörslipern" 101 var en konstruktion som byggde på tankar av dels SJ baningenjör Thord Fogelberg (biö 11 i Nässjö), dels A-betong i Vislanda. Den bestod av två slakarmerade block under vardera rälen. Blocken var förbundna med ett rör, fyllt med betong och genomdraget av ett armeringsstål, som var efterspänt genom dragna muttrar i ändarna.
FIST-befästningen var utvecklad av biö Fogelberg tillsammans med Lesjöfors AB, som tillverkade fjäderstål. Beteckningen FIST kommer av Fogelbergs initialer i omvänd ordning: Fogelberg, Ivan, Sigurd (vill jag minnas), Thord.
101-sliprarna blev standard i Sverige under många år. Jag har för mig att den miljonte försågs med en särskild liten skylt.
Det var två problem med 101-sliprarna. Båda hade med spårvidden att göra. Formen på slipern var ju inte helt säkrad genom att rörets och armeringens infästning i betongblocken inte var helt stabil. Därför tenderade slipern att krökas, så att rälerna lutade för mycket inåt och spårvidden blev trängre med tiden. Man kunde ställvis mäta ner till 1425 mm spårvidd, vilket gav kraftig sinusgång hos hjulen.
Det andra problemet var tydligt vid "lätta" urspåringar. Rören blev då krökta och spårvidden förstördes. Det medförde ett stort antal byten.
Sven B