Vi ska kanske också skilja på "riktiga rallare" och tillfälliga inhoppare. En stor del av rallarna var ju sådana som i praktiken hade det som yrke under flera eller många år. Ett kringflackande liv, med några veckor eller månader på samma ställe, sedan iväg till en ny barack någonstans längre fram på samma järnvägsbygge, eller byggandet av en annan järnväg någon annanstans i landet.

Säkert kom också många av dessa att sugas upp av kraftindustrin när byggandet av nya järnvägar avtog. Ungefär samtidigt kom ju de första kraftstationerna, med tex Porjus, Olidan mfl som tidiga exempel.

En annan grupp var de som städslades tillfälligt när järnvägsbygget drog fram genom bygden. Det var daglönare och hemmasöner som tog chansen att för en kort tid göra något annat än att vara dräng, eller så blev de ivägtvingade av föräldrarna, husbonn eller fattigstuguföreståndaren för att bidra till hemmets, gårdens eller fattigstugans försörjning när chansen nu gavs att tjäna några riksdaler på det man hade, nämligen muskler.

Somliga av dessa kanske följde med järnvägsbygget, lockade av ett annat liv eller för att det gav en möjlighet till egen försörjning och utveckling som inte stod till buds hemma i byn. Kanske man var less på att stå med böjd nacke inför husbonn så man tog chansen att lämna ett liv man såg som hopplöst?