[img]images/uploaded/20210418162411607c5d2b6a1af.jpg[/img]
Sist i tåget hängde en rysk sovvagn.

[img]images/uploaded/20210418162455607c5d57a6ea2.jpg[/img]

I juni 1968 var det fortfarande så att slutsignalen skulle kunna ses framifrån, bland annat för att tågklareraren skulle kunna kontrollera slutsignalen på ett tåg som hade stannat på stationen men inte passerat tågklarerarens position. Kontroll av att slutsignal medfördes var ett krav för att på sträcka utan linjeblockering få lämna in-anmälan för tåget, d.v.s. bekräfta att tåget hade kommit fram till stationen. Så var det ända till 1979, då tågklarerarens slutsignalkontroll i princip slopades.

Den ryska sovvagnen saknade sidoplacerade slutsignalhållare, så därför sattes slutsignallyktan ändå upp på gaveln och var alltså inte synlig framifrån. (Man tager vad man haver...)

Problem med detta? Ja, mellan Hässleholm och Helsingborg fanns det ingen linjeblockering i juni 1968. Så om sovvagnståget stoppades för möte i t.ex. Perstorp, fick tågklareraren där ta en liten promenad och titta efter slutsignalen innan det mötande tåget sändes ut på den sträcka varifrån sovvagnståget hade kommit. Men så jobbigt var väl det inte.

En annan iakttagelse från Thomas foto: Dvärgsignal 347 vid Stockholm C hade grönt tillsatssken, men den var ännu inte kompletterad med en utanpåliggande röd ljusöppning, till huvuddvärgsignal; det skedde 1973. Inte heller var märktavlan kompletterad med stationssignatur; det skedde successivt under 1960-talet och var i princip också avklarat 1973.