Kul fråga Henrik!

Jag vill tro att staten normalt övertog hela tillgångsmassan och all trafikrörelse i det enskilda bolaget. En del av den övertagna rullande materielen registrerades inte in som tillgång i SJ utan avfördes och slopades av SJ för skrotning.

För att komplement till Svens och andras tydliga svar vill jag påpeka att det fanns rätt stor variation även efter 1939 års riksdagsbeslut. Processen blev mer komplicerad då de stora och i en del fall vinstgivande järnvägarna skulle förstatligas, det var enklare med dem vars tillgångar underskred skulden till staten och där de kommunala ägarna av politiska och ekonomiska skäl inte ville något annat än att SJ tog över så fort som möjligt.

I vissa fall drevs bolagen temporärt vidare i form av ett helägt statligt bolag. Så skedde till exempel i nordvästra Skåne och östra Uppland. Hur man gjorde med oönskad material där vet jag inte. Det skulle kunnat vara så att man i dessa bolag slopade och skrotade material innan samgåendet med SJ.

Jag har annars lite svårt att se att det skulle vara i säljarens intresse att göra sig av med fordon före förstatligandet. Man borde i stället försökt göra allt för att hålla uppe företagets värde. I vissa fall ingick det tvärtom i överenskommelsen med de tidigare ägarna att bolagen skulle göra investeringar så att kostnaden på dessa kunde redovisas som kostnader för förstatligandet istället för att belasta SJ investeringsbudget. Så har jag för mig skedde på Gotland.

En annan sak som pekar på att man inte gjorde sig av med sådant som SJ inte ville ha är att det finns ett flertal exempel i SJ littera och nummerlistor på fordon som fick nytt littera och nummer men som nog aldrig fick dem påsatta eftersom de slopades och skrotades mer eller mindre direkt efter övertagandet.

/Olof