Apropå diskussionen om kaffe vid Hackås. På 1960-talet skrev man inom SJ att en viss trafik skulle avvecklas. Att avveckla trafiken med rälsbuss betydde enligt min pappa, anställd vid SJ, att persontrafiken skulle skötas med rälsbuss och inte loktåg. Jag frågade honom om inte budskapet kunde missuppfattas. Svaret var nej.
Hur ofta lade man tidtabellerna så att landsvägsbussen avgick 5 minuter tidigare och nådde slutstationen 15 snabbare eller att inkommande tåg på bibanan kom in 5 minuter efter att anslutande tåg hade avgått? Jag följde tidningarnas notiser om nedläggningar runt 1960 rätt noggrant. Pappa förklarade att trafiken hade gått ner så mycket att den blev olönsam.
Fanns det en central order att göra resandet med tåg medvetet oattraktivt på utsedda bandelar?

Nej det var nog en myt som spreds att SJ avsiktligt gjorde dåliga tidtabeller för att kunna redovisa ett resultat som motiverade nedläggning.
Tvärtom gjorde man nog lokalt mycket för att med begränsade resurser hålla igång banorna.
Och utan den omfattande ”rälsbussifieringen” på 1950 talet hade många banor lagts ner kanske 15-25 år tidigare än vad det blev.
Med rälsbussar kunde man ha tätare tidtabell, större reshastighet och detta till en lägre kostnad än för ångloksdragna tåg.
Sant är väl dock att tidtabellerna ofta var komstruerade för anslutningar till tågen på stambanorna snarare än de lokala behoven, när länstrafikerna tog över trafik ändrades mycket av de mönstren.
Men banorna lades ner främst för att färre åkte, landsbygden avfolkades och de som var kvar skaffade bil.
Som exempel så gjordes en konsekvensanalys inför nedläggningen av Lesjöfors-Mora som kom till att två hushåll antingen måste flytta, byta arbetsplats eller skaffa bil, större än så var inte konsekvenserna.
Och inför nedläggning av Inlandsbanan kom man till att den minst trafikerade Arvodsjaur-Sorsele hade utanför sommartrafiken bara 5 resande per dag i snitt.