Valla-Gamla Linköping- WFJ (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Ante Svensson ⌂ @, måndag, februari 18, 2008, 23:25 (4530 dagar sedan) @ Christer Andersson

Det är lätt att vara efterklok och bygga hypotetiska resonemang. Om nu JMF överlåtit sin unika vagnsamling till Vadstenaföreningen hade detta underlättat verksamheten? Visst hade WFJ+JMF haft fler aktiva medlemmar, de hade inte behövt lägga tid på renovering av Sp3037 utan kunnat köra ånglok på ett tidigare stadium med NÖJ 18, men var skulle alla fordon placeras, vart skulle vagnhallen byggas? knappast på stationsområdet. Troligtvis hade den fina vagnparken stått ute i regn och rusk. Nu är den iaf bevarad under tak. Byggt vagnhall utanför Vadstena då?? Tänk på att det går mycket prestige i föreningslivet och Hr Unvér skulle knappast bli nöjd över att basa över en vagnhall mitt ute på den öde östgötaslätten, nånstans mellan Vadstena och Fågelsta.

Om nu det värsta scenariot skulle inträffa att WFJ eller JMF skulle upphöra vart skulle vagnarna ta vägen, skulle JMFs fordonspark föras till Gävle?

Nä, just det. Det var precis dit jag ville komma. I den här tråden har jag sett lite för mycket av resonemang om WFJ av typen "man borde ha..." eller "det gick snett när man ... 1987..". Vi vet alla att det finns vissa anledningar till att det bidde som det blev. Hr Unvér lär vara en av dem men är nog knappast den enda. Men ansvaret till dagens situation ligger inte bara hos folket i WFJ. Även Linköpingsfalangen har sin del i detta och visst är det tragiskt.

Jag ville också sätta fokus på en annan sak; att prata om en bana i Valla är precis lika "orealistiskt" som att våga tro på att WFJ klarar sig även denna gång. Det är inte bara att bygga, tro mig, jag vet. Ju mer inne i tätort du är desto fler motstående intressen finns. Och regler och förordningar och Fan och hans moster. Och som sagt, rälsen i Linköping är såld. Sen hur det slutligen går är en helt annan sak, realism är inte något som alltid är den starkaste faktorn i den här branschen. Galnare saker än så har hänt förr och man kan se att vår museitågsbransch förändras hela tiden. Där kommer vi till det sista jag ville säga; historien är oväsentlig just nu. Vi vet hur det har gått hittills. Hur det ska gå framöver kan vi bara spekulera i. Vi kan välja att passivt titta på eller stötta på ett sätt som passar oss.

Jag tvivlar på att samlingen fordon hamnar i Gävle om det blir totalstopp, SvJvm har inte satsat på smalspår utan överlåter detta åt museiföreningarna. Så antingen blir den kvar i Linköping och då i händerna på någon som inte egentligen håller på med tåg vilket inte borgar för någon idela lösning på sikt, eller så hamnar fordonen hos någon 891-förening. Då är det bara att välja och se vilken som skulle vara lämpligast. Men även detta är ju hypotetiskt i nuläget.

Slutligen; jag gillade ditt inlägg om sista resan och bommarna som fälls. Det är precis det det handlar om. Att fortsätta jobba fast det ser pyrt ut och inte ge upp. Det är inte slut förrän den feta tanten sjunger och visst finns det vägar att gå. Vi andra får väl hjälpa till om vi kan och vill. Framförallt ska vi inte sänka.

--
Ante


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum