Det låter ju nästan som en parafras på hur den moderna järnvägsbranschen fungerar. Ska den vara vår förebild?

Om jag ska utveckla hur min retoriska fråga ska uppfattas så innebär den naturligtvis först att jag inte tror på modellen. Att jag inte gör det beror på att den ekonomi som bygger på ideellt arbete förmodligen har svårare att resursförsörja sig (=värva aktiva) om redan föreningen är en bricka i spelet snarare än en egen helhet.

En annan aspekt är att föreningsbyråkrater som jag skulle få mycket mer att göra om det blir fler aktörer samtidigt som jag inte tror att mängden föreningsbyråkrater skulle öka något nämnvärt, dvs vi fåtaliga som redan finns skulle behöva jobba ännu mer ideellt.

Det är inte så att förening 1, som inte behöver bry sig om ECM och tillstånd, kan ha lättare att värva aktiva av praktisk natur, som då "slipper" byråkratin och kan ägna sig åt lokstallet och visst fordonsarbete? Och därmed blir föreningen en spelare på marknaden där andra kan hyra in sina fordon för uppställning eller köpta, utpekade arbeten?/HP