(nu hoppas jag att jag svarar på rätt inlägg ;-) )

Här har jag länge upplevt det som att normalspårsföreningarna inte utnyttjar sina fördelar. Måste tre dylika föreningar/ banor i Skåne t ex ha (i princip) samma verksamheter/ resurser på tre ställen? Löser man detta med tillstånden skulle ju lokverkstad kunna vara på ett ställe, vagnverkstad på ett annat o s v och så har man statiskt museum i Kristianstad, museibana i Brösarp och utfärdsverksamhet baserad i Klippan. Och så har man driftsverkstäder (motsv) där det behövs och där fordon kan utbytas via Statens Spåranläggningar. Men det har ju sina (förenings)historiska orsaker, kan jag tänka mig.

Lätt för mig att säga då jag inte är aktiv där, men nog skulle JHRF kunna ta en större samordnande roll här. Om medlemsföreningarna verkligen vill, trots att de gnäller över dåliga egna resurser. Men dom man har är ju ändå egna… Genom åren har ju ”ånglokscentrum” diskuterats -även med museibanorna- men dessa -ffa de smalspåriga- har ju av naturliga skäl behövt bygga upp dylika funktioner själva, och de stöd de kan behöva av externa verkstäder/ resurser har de kunnat ordna ändå. Men…..

Ett gemensamt trafiktillstånd för ”statens spår” för utfärdsföreningarna vore väl ”en morot” för medlemskap i JHRF? Men vem vill/ orkar jobba för det, när det är så många viljor på så många olika håll i landet? Och ska jag skaffa mig magsår och sabba äktenskapet ska det vara för mitt älskade Göingebygdens Järnvägssällskap, och inte nåt diffust som Nisse Pärlemo och hans kompisar i Nerike som ändå inte gör som man ska…….:-|

/ L G