(nu hoppas jag att jag svarar på rätt inlägg ;-) )

Här har jag länge upplevt det som att normalspårsföreningarna inte utnyttjar sina fördelar. Måste tre dylika föreningar/ banor i Skåne t ex ha (i princip) samma verksamheter/ resurser på tre ställen? Löser man detta med tillstånden skulle ju lokverkstad kunna vara på ett ställe, vagnverkstad på ett annat o s v och så har man statiskt museum i Kristianstad, museibana i Brösarp och utfärdsverksamhet baserad i Klippan. Och så har man driftsverkstäder (motsv) där det behövs och där fordon kan utbytas via Statens Spåranläggningar. Men det har ju sina (förenings)historiska orsaker, kan jag tänka mig.

Lätt för mig att säga då jag inte är aktiv där, men nog skulle JHRF kunna ta en större samordnande roll här. Om medlemsföreningarna verkligen vill, trots att de gnäller över dåliga egna resurser. Men dom man har är ju ändå egna… Genom åren har ju ”ånglokscentrum” diskuterats -även med museibanorna- men dessa -ffa de smalspåriga- har ju av naturliga skäl behövt bygga upp dylika funktioner själva, och de stöd de kan behöva av externa verkstäder/ resurser har de kunnat ordna ändå. Men…..

Ett gemensamt trafiktillstånd för ”statens spår” för utfärdsföreningarna vore väl ”en morot” för medlemskap i JHRF? Men vem vill/ orkar jobba för det, när det är så många viljor på så många olika håll i landet? Och ska jag skaffa mig magsår och sabba äktenskapet ska det vara för mitt älskade Göingebygdens Järnvägssällskap, och inte nåt diffust som Nisse Pärlemo och hans kompisar i Nerike som ändå inte gör som man ska…….:-|

/ L G

Potentialen finns, men här sitter nog en stor spärr i gamla föreningsstrukturer, Skåne är ett bra exempel, tre föreningar samlar på Skånsk järnvägshistoria och har tillsammans fantastiska fordon! SkJ har nog hittat sin grej att hålla sig på hemmabanan, medan de andra kämpar på sitt håll. Något finns det som gör att samarbete om tillstånd mm ej sker, även om mfÖSJ och SSJF hade ett nära sådant för inte så länge sedan.

JHRF som opertör är ju drömmen, men här verkar det också tufft att få till tunga namn som vill lägga långsiktig tid. Att driva ett SMS, och se till att det följs i alla delar av landet, att fo-uh och kompetenser rapporteras in och används rätt, jag ska nog säga att det skulle dra 3 heltidstjänster. Ska dessa fungera proffsigt med rätt kompetens torde JHRF anställa dessa, och kostnaden behövet då täckas av trafiken som körs. Hur är synsättet då när man hjälps åt med sånt här? Får en tillståndshantering kosta pengar för den som drar nytta? Att betala för ett lånat lok inkl stenkoldn är ju självklart, men är det lika självklart att betala för adm tjänster, vare sig de utförts ideellt eller avlönat?/HP