Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden? (Järnvägs- och Museiföreningar)
Jag har inte varit aktiv i någon förening eller museibana på väldigt många år så jag svarar som kund och är inte så uppdaterad av allt som händer inom museibane fronten. Men jag har stor respekt för den professionalitet som framförallt finns inom de etablerade museibanorna (t.ex SRJmf, AGJ, GHJ, OBJ, ÖSlJ, JTJ, NBVJ och SkJ m.fl).
-Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?
Dom som är mest etablerade, professionella och har lång historia av omfattande trafik har naturligtvis störst förutsättningar. Men samtidigt kan det vara en akilleshäl om man sitter på attraktiv mark som kan exploateras (helt eller delvis) för ”viktigare” ändamål eller nya byggnadsplaner m.m som direkt påverkar museibanan OBJ och JTJ har stora fördelar här.
En del banor har ”egna muskler” och har genom samråd oftast nått hyggliga överenskommelser med kommunen / markägare.
Men mindre museibanor har även fördelar / förutsättningar om man t.ex har mindre underhåll av bana / fastigheter och rullande materiel.
Här finns också banor som ligger i gränslandet mellan museibana / hobbybana. En hobby bana står och faller ofta med ägaren. T.ex Ryttaren / Landa banan.
Kort sagt varje museibana har sina egna individuella förutsättningar och behöver utveckla det utifrån sina förutsättningar.
Viktigt att se förutsättningarna. Vem trodde på att GHJ skulle få sådan fantastisk utveckling så sent som på 1980 talet.
-Vad är receptet för en ”lyckad” museibane verksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?
1 Balans mellan funktionalitet och musealitet.
2 Ha goda förutsättningar lokalmässigt både för rullande material och personal och som skapar en trivsam och miljö för både resenärer och aktiva. Ha så mycket som möjligt av rullande material under tak är fortfarande viktigt om det ska bli ett hyggligt bevarande av t.ex godsvagnar eller material som inte passar in i trafiken men har ett historiskt värde.
3 Attraktionskraft för att behålla redan aktiva och samtidigt få nya och hitta just den aktiviteten till någon som har special kunskap eller tycker det är kul att t.ex se till att det finns kaffe. Alla är betydelsefulla oavsett järnvägs och teknik kunskaper.
Samtidigt behövs en positiv styrning. Det är inte positivt om varje individ har sitt eget revisionsprojekt som aldrig blir klart eller som lämnas i nedplockat skick.
4 Att inse att omvärlden är en förutsättning för överlevnad (kan vara kommun, myndigheter, företag m.fl. Vara uppdaterad i regelverk och hantera dessa på ett professionellt sätt samt möjliga bidrags ansökningar m.m. Skapa och vidmakthålla viktiga kontaktytor och ha respekt för mot partern även om det finns en annan åsikt.
5 Att återhämta sig efter Covid 19 och få igång trafik och aktiviteter så normalt och snabbt som möjligt.
6 Utveckla / vidmakthålla den professionalitet / organisation / struktur som redan finns i verksamheten. Ha realistiska och positiva mål på både kort och lång sikt.
7 Finna nya / vidmakthålla samverkans former både inom och utanför branschen.
-Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?
Nja. Vad är musealt korrekt? En strikt definition hos museibanan eller en viljeinriktning med balans kring funktionalitet och musealitet? Jag tror det inte är avgörande för viljan att bli aktiv men det är bra om varje förening ändå har en uttalad tanke och balans. En museibana kan sägas tillhöra underhållnings branschen (att ge resenärer en god underhållning) . Men det behövs även balans med musealitet. En fråga som är den enskilda museibanans egen angelägenhet. Museala projekt kan även möjliggöra yttre finansiering genom t.ex Riksantikvarieämbetet m.fl vägar.
-Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk). Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?
Nej det behövs inte flera traditionella museibanor (förutom drömmar i tankevärlden). Det som behövs är att existerande museibanor med främst har egen muskelkraft kan överleva i många generationer till. Jag tycker att prio är att SkJ och NBVJ kan överleva långsiktigt med tanke på all normalspårig materiel som finns bevarat inte bara hos dessa föreningar.
Visst skulle det vara fantastiskt om t.ex JÅÅJ på lång sikt fick muskler att trafikera Åmål - Svanskog och visst vore det fantastiskt om GDJmf kunde etablera permanent trafik på Falun-Grycksbo. Men det är lång väg dit.....
Kortare sträckningar i anslutning till fast museum är något annat än regelrätt traditionell museibana. Finns redan i t.ex Karlsvikshyttan , Industrispåret i Klippan, Ängelholm m.fl platser. Kanske det kan bli på sikt i Hagfors, Krylbo m.fl ställen?