Spåkulan del 3 - 1435-föreningarna och nya strukturer? (Järnvägs- och Museiföreningar)

av mans l. @, Nässjö, torsdag, april 29, 2021, 19:22 (17 dagar sedan) @ HP

Tänkte försöka sammanfatta lite av mina egna tankar i ämnet samlat istället för att svara på respektive inlägg.

För att ge lite bakgrund till mina tankar så inleder jag med en kortare presentation. Jag är född 2001 och tillhör därmed den yngsta (även om en del nu aktiva inom en del föreningar är mer än 10 år yngre än mig) generationen järnvägsentusiaster. Jag började dyka upp i Nässjö Järnvägsmuseums lokstall i 10-års åldern och har sedan dess varit aktiv i NJ i flera år samt deltagit på olika sätt i flera andra föreningars verksamheter. De senare åren har engagemanget tyvärr minskat ganska mycket, till del på grund av nya intressen men också av andra anledningar jag tänkte återkomma till senare.

Det första jag upptäckt och vill lyfta är alla dessa konflikter som verkar finnas i det järnvägshistoriska sverige. Konflikterna jag har sett och upplevt finns både mellan individer inom föreningar, mellan individer i olika föreningar och kanske det mest sorgliga - mellan hela föreningar. Jag har stött på personer i min ålder som ifrågasatt mitt engagemang i en specifik förening utan någon starkare motivering än att föreningen de var aktiva i inte tyckte om dem. Här handlar det alltså om att personer inom föreningar, uppenbarligen sådana som nya och unga ser upp till, har lyckats få personer att tycka illa om en förening utan någon rimlig grund. Jag tror att detta kan verka hämmande när föreningar måste börja sammarbeta mer i framtiden (vilket verkar vara konsensus i de inlägg jag läst idag). Detta verkar redan vara ett problem, citat från Peter Alsén i ett inlägg tidigare idag:

Detta har diskuterats inom JHRF men vi kom aldrig någon vart då det var svårt att hitta samarbetsformer och oftast var det kommentarer "vi klarar oss själva" eller "vi vill inte beblanda oss med den föreningen", inte helt oväntat, vem vill köpa grisen i säcken?

Jag tror att den bästa lösningen på detta problemet är att man möts mer inom föreningarna och då helst inte bara på styrelsenivå men också bland föreningens "vanliga dödliga" eftersom jag tror att den mesta osämjan härstammar just därifrån.

Nästa tanke jag vill lyfta är av en mer positiv karaktär, nämligen de personer man stöter på inom "branschen". Jag upplever att jag på grund av mitt intresse och engagemang i unga år har mer kunskaper inte bara inom teknik men också i att förstå och att tolka andra människor. Det finns också en aspelt av mentorsskap när man som ung dyker upp i en verksamhet och de "gamla visa männen" (ta inte illa upp, men de flesta jag stött på är antingen jämngamla med eller äldre än mina föräldrar) lär en "allt de kan", något jag upplever som mycket positivt!

Den sista frågan jag vill lyfta (för nu i alla fall) är en fråga många redan varit inne på idag, engagemanget får inte bli något som liknar ett jobb, speciellt om man inte får betalt. Med det menar jag att om man tycker det är intressant att skruva på ånglok och därför engagerar sig i en förening som har ånglok men huvvudelen av det man gör inte är att skruva på ånglok tröttnar man till slut. Att ständigt känna att man är tvungen att göra något man egentligen inte tycker är roligt utan tillräcklig belöning slutar med att man inte gör något alls utan hittar ett annat intresse man tycker är roligare. Detta bidrar till en nedåtgående spiral, om en förening har så pass lite personal att de som är aktiva "tvingas" göra sånt de tycker är mindre givande slutar de. Detta får i sin tur de som är kvar att tröttna ännu fortare och därmed minskar antalet aktiva snabbare och snabbare. Om man istället har en stor aktivskara så borde det rimligen finnas någon som tycker det är roligt att måla, någon annan som tycker det är roligt med träarbete och en tredje som älskar att skruva dieselmotorer. I en sådan förening tror jag fler trivs och att man kan behålla de aktiva längre! Rekrytering är svårt och ibland kanske det inte finns underlag för denna ideala förening men tyvärr tror jag dessa avhopp ibland kan snabbas på oavsiktligen (hoppas jag) av att man slår ner nya initiativ och och entusiasm med fyrkantighet (ibland befogad av regelverk men långt ifrån alltid). Här måste vi tillsammans bli bättre på att motverka fyrkantighet och att låta nya tankar och teknik komma in i våra verksamheter om vi ska kunna överleva med vårt levande kulturarv! Att låta ett initiativ som kan verka våghalsigt växa kan leda till nya medlemmar och värdefulla sidoeffekter!

Hoppas mina funderingar kan väcka något någonstans!
Måns Lundberg


Hela tråden:

 

powered by my little forum