Jag menar att ju färre aktörer det är, desto större blir vikten av att man är självförsörjande på de resurser som krävs för att bibehålla verksamheten.

Om jag har tillgångar (t ex fordon) men är beroende av att någon annan har vad som krävs för att den resursen ska ge mig de intäkter jag behöver, då är jag väldigt utsatt. För att hålla i längden måste jag själv ha vad som krävs för att min resurs ska ge inkomster, d v s jag måste själv kunna sätta mina fordon i trafik som ger intäkter.

Om vi ändå tänker oss att vi tar ett antyal föreningar och så delar de upp verksamheten på några olika områden, som du räknade upp.

En förening tar fastighet
en tar fordon
en tar trafik
en tar ledningsfunktioner

bara som exempel. Då får vi ett problem orsakat av att det handlar om ideell verksamhet, ett incitamentsproblem, alltså drivkraftsfrågan. Varför gör jag det här? Varför håller jag ett lok driftdugligt på min fritid, så att Jocke-Nisse kan köra sönder det på söndagarna?

Det problemet finns redan internt i föreningarna som det är. Det finns gnissel mellan de som ser sig som gudagåvor och de som då betraktas som parasiter, för att använda starka ord för tydlighetens skull. Och vem man än frågar är det de som är gudagåvan och de andra som är de "tärande". Jag känner till exempel på starka konflikter där man anklagar andra för stöld av "rolighetsandelar" som om den vore en begränsad resurs i och med det begränsade antalet trafikdagar. "Jag gör så att du kan ha roligt men jag får aldrig göra något roligt". Tendenserna finns alltid där. Jag vill kalla det en organisations- och ledningsfråga, som ofta är eftersatt därför att ingen är särskilt intresserad av att bedriva organisatorisk konflikthantering på fritiden.

Om vi gör "SJ:s avreglering" även på föreningarna, så tror jag att detta problem kommer att skjuta i höjden och konflikterna uppstå i gränssnitten mellan de nya organisationerna, precis som det gjorde mellan de f d SJ-företagen.

Det är ett intressant scenario för att hantera tillvaratagandet av resurser, att backa hem och komma igen, men kan de som väntas göra jobbet med det hantera situationen utifrån vad som en gång gjorde att de ville vara med? Kanske, kanske inte. Det beror också till stor del på ledningen av processen.