Jag startar ny tråd om Kristallkulrona (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Micke Carlsson @, fredag, april 30, 2021, 22:26 (7 dagar sedan) @ Johan M Vinberg

Vi har tjafsat om någonting någon gång, jag minns inte detaljerna. Jag förstår mycket väl vad du säger, och poängen du har med att en organisation behöver se till att medlemmarna får ut det de vill ha av att delta. Det jag ser som den möjliga faran i det i en förlängning är att man kan hamna i ett läge där "operativ personal" blir kravställare på sin egen organisation - "roa oss, annars går vi hem". Och det delar organisationen i olika team. Ledningen som ska smörja alla gnisslande hjul och "utförarna" som ska hållas på gott humör. Medlemmar kan mycket väl förvandlas till fotbollsmammor. A-lag, B-lag, Björnligor och allt vad det kan vara. Fotbollsmammor, hela bunten. Alla har dem. Alla ingår i någon av de tillgängliga grupperingarna.

Att driva en järnväg borde vara något som "vi" gör. Ja, faran i det är att allt blir gråjobb av plikt och allt för sällan av nöje. Säkerhetsventilen är, att det blir så som den som gör det vill ha det. Och därmed kan "vi" inte längre ta konsekventa inriktningsbeslut om verksamheten och dess tillgångar. Det är en stillsam form av myteri, egentligen. Många föreningar är i den bemärkelsen rena piratskepp.

Jag undrar om man som ledning i en organisation i längden kan tjäna två herrar, medlemmarna och kunderna. "Vem" menar man då att föreningen "är"? Ett ledande skikt, medlemmar/sponsorer som ställer krav, kunder/sponsorer som ställer andra krav. Jag tror inte det är riktigt bra i längden, och när vi då pratar om att hålla kvar medlemmar genom att värna om deras behov, så ser jag dessa risker i förlängningen.

Hur skapar man uppslutning kring sina egentliga mål och en gemenskap i att arbeta för dem? Med stenkoll på "vad det ska bli" och varje arbetstimme lagd på något som relaterar till det, ökar sannolikheten för att allt arbete upplevs som meningsfullt av alla, oavsett grad av fanatism. Det är roligt att skura en toalett, om man känner något för syftet med det. Hobbyverksamhet är en alltigenom känslostyrd aktivitet. Vilka slags känslor som är inblandade är beroende av hur uppgiften förhåller sig i ett sammanhang. Det är inte roligt att städa en toalett därför att det är B-lagets uppgift. Det finns ett problem i syftet med att jag städar toaletten idag isåfall. Delaktighetskänslan har förmåga att undanröja behovet av att leva upp till olika individuella krav som ställer villkor för deltagande. Det finns ett möjligt problem i delaktighetsfrågan om det är så att man måste lägga arbete på att hålla medlemmarna glada. Om det är något annat än föreningens övergripande mål som är deras personliga skäl till att de medverkar.


Det roliga med 1435 trafikföreningar är, bland annat, att man får ta sitt tåg in i en miljö där man för de flesta som ser tåget utgör ett oväntat inslag. Museibanebesökarna vet vad de gett sig in på. Majoriteten av de som ser 1435-tåget hade ingen aning vad som väntade dem när de steg upp på morgonen. De positiva reaktioner det kan ge upphov till är värda mycket. Det är också kontrasten till den moderna betongbanan, det finns en "aura" kring veterantåget i den moderna miljön, det som är "museibanemiljö" men som bara sträcker sig ett par meter utanför tåget. Ibland, på någon nedläggningshotad grusbana, så lever den upp till "museibana för en dag" när veterantåget kommer. Det dagliga, normala, blir det avvikande en kort liten stund. Det känns så i alla fall. Det är som skillnaden mellan bofast eller vagabond, hemul eller snusmumrik. 1435-tåget är en vagabonderande museijärnväg, en happening som plötsligt dyker upp någonstans, och genast drar vidare. Antingen är man ombord eller så blir man lämnad kvar, med sina undringar om hur det kunde ha varit, om... Järnvägen i ett nötskal. Det går bara ett tåg och det är detta. Vart går det nästa gång? Ingen vet. Utom de som är ombord. Det är "spöktåget". :-) Tågklarerare brukar kalla det cirkuståg men vi bryr oss inte om dem, låt dem sjuda i sitt spad.


Hela tråden:

 

powered by my little forum