Jag startar ny tråd om Kristallkulrona (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Johan M Vinberg, Saturday, May 01, 2021, 00:58 (1063 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Det jag ser som den möjliga faran i det i en förlängning är att man kan hamna i ett läge där "operativ personal" blir kravställare på sin egen organisation - "roa oss, annars går vi hem".

Jamen så är det ju redan i dagsläget. Om "inget händer" så går folk hem. Se bara på gamla OKBv där man till slut satt och fikade i Svartvik och inget annat medan folk en efter en troppade av.

det delar organisationen i olika team. Ledningen som ska smörja alla gnisslande hjul och "utförarna" som ska hållas på gott humör.

Just det precis så har ULJ utvecklats och därmed finns inte den enda stora familjen som man måste vara med i och göra allt. Är det ett probem att en museiförening delas upp i olika team?

Medlemmar kan mycket väl förvandlas till fotbollsmammor. A-lag, B-lag, Björnligor och allt vad det kan vara. Fotbollsmammor, hela bunten. Alla har dem. Alla ingår i någon av de tillgängliga grupperingarna.

Nu hänger jag inte med.


Att driva en järnväg borde vara något som "vi" gör.

Precis och den känslan innfinner sig ven om verksamheten är uppdelad på olika Team. Tvärtom stimulerar Teamarbetet lite grann.

Jag undrar om man som ledning i en organisation i längden kan tjäna två herrar, medlemmarna och kunderna.

Ja absolut på ULJ har det pågått sedan 1990 utan problem.

"Vem" menar man då att föreningen "är"? Ett ledande skikt, medlemmar/sponsorer som ställer krav, kunder/sponsorer som ställer andra krav. Jag tror inte det är riktigt bra i längden, och när vi då pratar om att hålla kvar medlemmar genom att värna om deras behov, så ser jag dessa risker i förlängningen.

Jasså. Så hur håller man då kvar de aktiva om de inte känner tillfredställelse för sina hobbybehov? Tvång? Moraliskt tryck?
De persoligheter som söker sig till vår typ av hobby och har ett stort kontrollbehov är inte en decentaliserad och delegerad föreningsverksamhet som ULJ något bra.
Men det finns personligheter som tvärtom finner ett lugn och trygghet i att inte behöva känna till allt som händer, veta allt om föeningen och förväntas ha åsikter om allt.

Precis som en del föredrar att spela innebandy så föredrar andra tennis. Det går inte att utgå från att det endast finns en sorts personlighet som vill utöva järnvägshobbyn. Det gäller - precis som Malmö FFs ordförande Erik Persson sa om spelartruppen - att ha personer i denna som passar in i lagets spelfilosofi och vill ta den till dig.

På ULJ har vi då och då haft trevliga och intresserade aktiva medlemmar som dragit vidare för att vårt sätt att driva en museiförening inte pssat dem. Utan att de för den skull lämnat oss bittra eller i vredesmod. Och vi äär inte arga på dem heller dör tt de lämnat oss. De har hittat hem hos en annan organisation som passat dem bättre.


Hela tråden: