Jag startar ny tråd om Kristallkulrona (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Micke Carlsson @, lördag, maj 01, 2021, 02:16 (16 dagar sedan) @ Johan M Vinberg

"roa oss, annars går vi hem".


Jamen så är det ju redan i dagsläget. Om "inget händer" så går folk hem.

Ja, det är så det är, men är det så bra?


Är det ett probem att en museiförening delas upp i olika team?

Ja, om teamen drar åt olika håll.

Medlemmar kan mycket väl förvandlas till fotbollsmammor.


Nu hänger jag inte med.

Läs igen där vi var överens om att om folk inte får som de vill så blir det problem.
När föreningen finns till för att medlemmarna ska "få sitt" så blir det problem. Vitsen med föreningsformen är att samla krafter kring något gemensamt. När egenansvaret för det gemensamma brister så svårt att man blir kravställare på en organisation där man själv borde vara den som såg till att uppfylla kravet så är det inte lätt. När medlemmar, jag brer på nu för att bli riktigt tydlig, beter sig som bortskämda barnungar som förväntar sig bli curlade av sin egen organisation så har man ingen förening utan ett drivande skepp. Genom att ta den sortens hänsyn istället för att samlas kring ett uttalat syfte så riskerar man att det kan gå för långt åt det hållet. Att medlemmarna blir fotbollsmammor som kräver mer speltid, bättre kaffe, grönare gräs. Varför köper de inte bättre kaffe själva, vattnar gräsmattan själva, spelar mer boll? Vem var det nu igen som skulle göra allt det här som var syftet med föreningen?


Att driva en järnväg borde vara något som "vi" gör.


Precis och den känslan innfinner sig ven om verksamheten är uppdelad på olika Team. Tvärtom stimulerar Teamarbetet lite grann.

Team kan vara ett sätt att renodla en vi-känsla. Men drar vi åt samma håll i våra olika team? Vet vi åt vilket håll det är vi ska dra eller får vi bestämma det själva i teamet? För visst har dessa team ibland konflikter? Är inte det lite av en signal om något som sker på bekostnad av helheten?

Jag undrar om man som ledning i en organisation i längden kan tjäna två herrar, medlemmarna och kunderna.


Ja absolut på ULJ har det pågått sedan 1990 utan problem.

Härligt!

"Vem" menar man då att föreningen "är"? Ett ledande skikt, medlemmar/sponsorer som ställer krav, kunder/sponsorer som ställer andra krav. Jag tror inte det är riktigt bra i längden, och när vi då pratar om att hålla kvar medlemmar genom att värna om deras behov, så ser jag dessa risker i förlängningen.


Jasså. Så hur håller man då kvar de aktiva om de inte känner tillfredställelse för sina hobbybehov? Tvång? Moraliskt tryck?

Det kan vara ett sätt men jag tror inte att det funkar :-) Jag har sagt det förr, de flesta föreningarna lade grunden till sina problem idag det året de startade och missade chansen att vara tydliga med verksamhetens syften. Vad ska vi göra, hur ska vi göra det, vilka ska göra det. På engelska säger man commitment, på svenska engagemang. Det saknas inte engagemang, utom för "saken". Alla har sin egen "sak" i det stora hela, och därför har vi också intressekonflikter som en röd tråd genom de tågföreningar jag stött på i alla fall. Det är helheten och det samlade resultatet som hela tiden betalar priset för det. Man borde inte vara med alls i en förening där man inte stöder målet. Men man kan vara med i en tågförening och ha en egen agenda med vad man gör där (och då menar jag inte "laga lok" eller "måla vagnar" ). Det är inte bra för föreningen att det är så. Det är syftet som kan och ska förena krafterna, så man måste binda sig, engagera sig (committment är ett bättre ord) till detta syfte. Det är aldrig försent att styra upp något sådant, men det kommer alltid att göra ont i en befintlig verksamhet.

De persoligheter som söker sig till vår typ av hobby och har ett stort kontrollbehov är inte en decentaliserad och delegerad föreningsverksamhet som ULJ något bra.
Men det finns personligheter som tvärtom finner ett lugn och trygghet i att inte behöva känna till allt som händer, veta allt om föeningen och förväntas ha åsikter om allt.

Kanske vi har svaret på en av skillnaderna mellan museibana och trafikförening här, varför olika människor söker sig till olika slags verksamheter. Jag kom bara på hemska saker att säga trots att jag innerst inne förstår tanken och det goda i ert upplägg. Det jag "hör" när jag läser det du skriver fick mig att se en grupp människor där man ger prioritet till deras utlopp men där det är underordnat vad de egentligen åstadkommer. Så länge de lyckas åstadkomma något "bra" tillsammans så rullar det på, men "ingen" kan styra vart det tar vägen. För mig betyder det att 50 års arbete kan vara borta imorgon om dessa autonoma grupper slutar kugga i varandra. Det kanske inte är något ni ser som en risk, men jag tycker mig ha sett sådant hända. Det är inte omvärldskraven som får trafikföreningar att falla, det är deras kapacitet att leva upp till minsta nödvändiga nivå när dessa "fall" sker som gör att de blir dysfunktionella och tappar sin förmåga.


Hela tråden:

 

powered by my little forum