På 1920- och 30-talet var det många märkliga dieseldriftprojekt som såg dagens ljus. Gemensamt för dem var att de försökte kringgå svagheterna hos den tidens dieselmotorer, som t ex mycket begränsat användbart varvtalsområde. T ex kan man nämna Götaverkens dieselgasdrift, där en dieselmotors vevaxel bara drev en kompressor som användes för att överladda motorn ifråga, avgaserna, som genom överladdningen tålde högt mottryck, fick i sin tur driva en turbin som var kopplad till lasten (t ex en fartygspropeller).