Även om artikeln fanns i ASEAs tidning 1948 skrevs den kanske redan 47. Det rådde en rätt skarp ordväxling i pressen mellan SJ ledning och GDG. De senare hade ju lanserat många lösningar på olika problem i samband med elektrifieringen,som till exempel betongstolparna som kom till då Statens Industrikommission inte ville eller kunde bevilja järn till stolpar. SJ fick ju haka på när det gällde linjen till Storlien. Det var överingenjör Swartling som kom på idén och det togs inte så nådigt upp av SJ ledningen som kände att de kommit på efterkälken. Och så kom expressen som lök på laxen. Den hade beställts redan 1944. Men det hade varit ett omfattande konstruktionsarbete bakom. En detalj att nämna var fronten. Man hade gjort en trämodell/form av denna och sedan bankat ut plåten efter formen. Den hade ju också en tilltalande färgsättning. Orangebrun nederdel, mörkt maroonröd överdel, två gula band, ett under fönstren ett som avgränsning mot taket,, GDG emblem och GDG i silvermålning på sidorna expressen i gult och ett grågrönskimrande tak gråa boggier. Xoa5 framstod som ganska torftig i sin gulorangea färg när de stod intill
varandra.
SJ s ledning hade ingen uppfattning alls om vad som kunde vara publikdragande. Jag har nog mer liggande att skriva om detta. Men jag måste citera Petterssons replik när han kom
till Kalmar för att inspektera en ny vagnmodell. Man hade tydligen målat en vagn i en gladare nyans, kanske hoppades man han skulle ha godare smak:-D , men hans replik lär ha varit; De skall vara bruna.:-(