Om bara några år kommer de smått legendariska brittiska HST tågen att vara borta. Dom var något av en revolution när dom kom, och det går inte att underskatta vad dom betydde både för passagerartrafiken utveckling och för British Rails eget självförtroende

Intercity 125: Workers say farewell to British Rail icon

Jag kan undra om det blir lika mycket uppmärksamhet här i Sverige när X2000 tågen slutligen avvecklas.

Jag åkte tåg i Storbritannien första gången 1984 då jag var på språkresa till Penzance i Cornwall. Det kanske säger en del om vad för ett slags 14-åring jag var (och vad för ett slags person jag skulle komma att utvecklas till) att jag den gången bestämde mig för att åka tåg en del medan de flesta andra solade och hade sig. En av resorna var till Plymouth tur och retur med ett IC 125-tåg. (Bland det första jag köpte var f ö en tidtabell, hmm...) Det gick knappast i 200 km/h ute i Cornwall, men i alla fall.

Det har blivit ett antal resor senare, men det var min första kontakt, och jag fattade nog inte då hur speciella de faktiskt var i sin tid.