Precis som skrivits i tråden, så är det förändring vi ser på bilderna. Ett teknikskifte ledde till krafigt minskat underhållsbehov av maskinparken.

Revolutionen stavdes Rc, som så riktigt skrivits. Att brunloken både på el och dieselsidan försvann är nog ingen förare som saknar. Jag har svårt att se att någon skulle vilja ha T21 V3 och Du2 på listan varje dag, med den arbetsmiljö det innebar. Så,i den bemärkelsen, har det blivit mycket bättre, även för underhållspersonalen. Att, som vi gjorde på vagnstationen, ligga utomhus och göra alla jobb är inget jag saknar och vill ha tillbaka även om det är en evighet sedan jag lämnade banan.

Samma utveckling har ju skett på de flesta områden så det är inget unikt för järnvägen, När jag efter SJ började på vägen bytte vi olja och smörjade var 1000;e mil, nu ligger intervallet på 10 000 mil mellan oljebytena dessutom håller ju grejorna nu för tiden, så mycket har blivit bättre.

Däremot det som, enligt mitt tycke blivit sämre är att kamratskapet i arbetet försvunnit. Mer ensamarbete och mer minutjagande. Därför är det med en nostalgisk tår jag blickar tillbaka på en ungdomstid då allt var så lätt, solvarma dagar på bangården med in och utväxlingen eller bromsprovningen på Centralen. Låt oss glömma tidig natt i November med regnet vågrätt...

Avslutningsvis låt oss titta på revolutionen i form av RC2 1043, på Sävenäs någon gång 71. Då hade hon ännu två år kvar till den ödesdigra dagen i Vikingstad i september 1973.

[img]images/uploaded/2021060517385860bbb6b26891a.jpg[/img]

Trevlig helg och tack för trevliga kommentarer

önskar, nu återigen statsanställde

Lasse J