Dovregubben hade i särklass högst effekt av de nordiska snälltågsloken, men var konstruerat för norska banor där det främst gällde att hålla farten med tunga tåg i långa, sega motlut. För höga hastigheter på horisontellt spår var Dovregubben mindre lämpad även om loket provkörts i 115 km/t en gång. Driftsäkerheten var också mindre god, dessa lok stod ofta på verkstad.

Så jag sätter nog en slant på att det moderna finska Hr1 var det bästa snälltågsloket i Norden.