Det var stort behov av ny dragkraft efter kriget och brist på kapital, så Riddles politik av välja den traktionsart som erbjöd mest hästkrafter per GBP förefaller väl motiverad i den situationen. Likaså framstår det som rimligt att, som ursprungligen avsågs, låta avvecklingen av ångloken få ta en rimlig tid (fram till 1980 eller så), medan man genomförde elektrifieringsplanen (som ju krävde stora investeringar).

Den utveckling som sedan istället kom som en följd av politiska beslut, att stödja brittisk lokindustri genom att låta dem utveckla inhemska diesellok (med en del barnsjukdomar)och att i rasande takt skrota ned ångloken redan till 1968, i många fall långt innan deras ekonomiska livstid var uppnådd, anser jag man kan vara starkt kritisk till. Det påstods (åtminstone i politikerkretsar) att blev man bara av med ångloken skulle British Railways ekonomiska problem vara lösta. Och så blev det ju inte....

Tyskarna genomförde omställningen till el och diesel på ett bättre och mer ekonomiskt sätt, mer som den ursprungliga brittiska planen.