Rc3 1061 (Järnväg allmänt)

av Richard Loe, Saturday, July 10, 2021, 14:40 (993 dagar sedan) @ -ch-

Bildfynd vid skåpstädning. Kopian daterad maj 1978.
Olycka i Brunflo vintern 1977/78. Tåget mot Östersund höll sth genom stationsområdet då Olle Hedblom får syn på Brödera Carlssons långa trailerdragare som har fastnat på övergången norr om stationen.
En annars ganska senfärdig lokförare rusar upp ur förarstolen och hinner till och med stänga maskinrumsdörren bakom sig innan tåget brakar in i trailern. Loket välter vid kollisionen och trycks fram av den levande kraften och tar till sist stopp bitandes en kontaktledningsstolpe. Olle som var en sparsam man letade länge i resterna av förarhytten efter sin lokförarväska men fick till slut inse att den inte gick att återanvända.[image]

En olycka som var mycket lik både den senare olyckan i Ekträsk och den tio år tidigare olyckan vid Hixon i mellersta England. Både Ekträsk och Hixon olyckorna hade lastade släp inblandade, och vid Hixon ledde detta till elva döda, fyrtiofem skadade, ett slopat lok (litt AL1/Class 81 nr E3009) och fem slopade vagnar.

I Hixon olyckan var tåget ett fullastat snälltåg till London med 48 axlar bakom loket. Tåget höll mer än 120 km/h när den träffade släpet. Som tur var hade tåget saktat in för en hastighetsbegränsning pga banarbete, annars hade den hållit 160 km/h. Att det blev så få döda och skadade berodde på vagnarnas moderna konstruktion. Det värsta med olyckan var att åkeriet i fråga hade varit inblandade i en liknande händelse två år tidigare, dock utan att släp med dragare blivit påkörda.

Jag nämner Hixon olyckan för att både i Sverige och i Storbritannien så var järnvägsbranschen ibland väldigt långsam att lära sig av erfarenheter, och man delade inte alltid med sig av kunskaper med andra länder. Hade man gjort det så hade kanske Brunflo och Ekträsk olyckorna kunnat undvikas.


Hela tråden: