Det var både olika järnvägsbolag (till 1950) och olika säo (till 1959) på normalspåren och smalspåren. Du kan utgå från att inte var samma regler på smalspåret och normalspåren, vare sig före eller efter linjeblockeringens införande.

Precis, NÖJ ansvarade för Smalspåret. Samtidigt borde NÖJ och delvis även NVHJ ha köpt tågklarerartjänster av SJ i Kimstad och Norsholm.
Sågs Smalspåret som ett tredje spår på samma sträcka, bara med avvikande spårvidd, eller räknades det som en helt egen linje, ungefär som nuvarande sträckor mellan Ställdalen och Grängesberg?
Hur mycket skiljde sig biten om just tåganmälan och trafikledning mellan normal- och smalspår?
Det fanns gott om stationer med olika spårvidder.
Hur många andra platser fanns det med två spårvidder som berörde flera stationer i följd? Var banorna förbi Olskroken organiserade så till exempel eller hade Västgötabanan hela tiden egen slutstation med Olskroken som en helt vanlig knutpunkt med normalspår från Göteborg C och smalspår från ett helt separat Göteborg VGJ?

Nu hamnade vi en bit från ursprungsämnet men jag blev lite nyfiken på upplägget.