Linjeblockanläggningen med semaforer på sträckan Öst-Ssu var uppenbarligen i väsentlig grad utformad i enlighet med planschen i fråga. Man kan exempelvis jämföra med artikeln av telegrafmästare H. Forssberg på ss. 39-45 i The L. M. Ericsson Review, årg. 4, jan-mars 1927. Artikeln beskriver utförligt den nya anläggningen med ljussignaler men även den gamla beskrivs flyktigt och ett översiktsschema över den förefinnes i fig. 1 som ingår i artikeln i fråga.

Var god observera att Elektroingenjör S. Kullenberg vid S.R.J. använder begreppet automatisk blocksignal bl.a. i andra stycket på sida 116 och automatiskt blocksignalsystem i andra stycket på sida 117 i sin artikel Ny elektrisk signalsäkerhetsanläggning vid Stockholm Ö på ss. 114-117 i Ericsson Review No 4/1941. Med tanke på hur självklart Kullenberg använder begreppet blocksignal i sin text är det inte otänkbart att det användes mer allmänt vid S.R.J. vid den tiden. Det vore kanske bra om de personer som är mer insatta i dåtidens S.R.J.-terminologi och trafikföreskrifter skulle ta en närmare titt på saken.

Här en länk till artikeln, den omtalade Fig 1. hittar man på sidan 13 i pdf:en (sid 41 i tidskriftens ursprungliga numrering). Enligt figuren borde Ålkistan uppfylla kriteriet "semaforer men inga växlar". Däremot fanns det ju ännu ett syfte med signalanläggningen och bemanningen vid Ålkistan, nämligenatt förregla resp manövrera den öppningsbara bron. Kanske det diskvalificerar Ålkistan som kategori 3 i Ulfs uppdelning? I varje fall var ju varken Exfältet eller Ålkistan förgreningspunkter (kategori 1) eller tillfälligt uppgraderade lastplatser (kategori 2).

Enligt den här äldre skissen fanns dock två växlar vid Ålkistan, men de kan ju tagits bort innan 1925.