Vilken var den sista användningen av L-Lok vid tredje distriktet ?

Om man ser till Stig L's sida med fordonsplacering av ånglok för 1954 finns inget av SJ's L-lok kvar i tjänst. Enligt Anton Erikssons annotationsböcker så försvinner L-loken i Storuman årsskiftet 1952-53 och de ersätts då av nylevererade S1. Möjligen var det så på fler platser.
En del modernare privatbane-L (L4, L5, L7, L11 etc) finns kvar fram till att de nya rälsbussarna tar över persontågstrafiken som dessa använts till i mitten av 50-talet.
Men då var SJ-L redan överförda till beredskapslokparken vilket inte betyder att de inte kunde tas fram någon gång om de behövdes. L-loken hade ett rykte om dålig bränsleekonomi men överlevde ändå utrensningarna på 1930-talet. De var ju trots allt överhettade lok. Om ryktet var välgrundat eller berodde på att övergången till överhettning tog lång tid och gjordes utan omlitterering är oklart.
Ett antal lär ha erbjudits OKB men de tackade nej pga kolförbrukningen. De fick istället några E-lok samt A-lok. A-loken var inte så lämpliga men efter ombyggnation till 2C blev de bättre. Kanske L-lok hade varit bra på delar av OKB som var klent byggd och backig. Med de överdimensionerade kolvsliderna borde de haft betydligt bättre fartresurser än de 75km/h de hade som sth.

Det är alltid vanskligt med omdömen av lokens prestanda och ekonomi och hur SJ Ma och framförallt distrikten resonerade onm lokens användbarhet.
På 30 talet tycks det ha gjorts en stor satsning på L loken med flertal nytillverkade pannor.
Loken passade nog bra på det ganska spretiga järnvägsnät med lagom stora persontåg då. 75 km/t är en hygglig sth.
detta till skillnad från många B lok som var övertaliga bl.a pga elektrifieringar.
Efter 1945 hade många L lok sin tjänst på Inlandsbanan, norrländska sidobanor och ännu ej elektrifierade banor t.ex Härnösand-Långsele.
Men redan 1952 gjordes en inventering som visade 12 övertaliga L lok som kunde bli beredskapslok. L loken utgjorde också den första generationen av ånglokstyper som blev beredskapslok. detta kan t.ex ses på listan från III Distriktet.
Att alla L lok var kvar som driftlok i Str 420 1957 (1958 försvinnaer alla utom 1 = 969) är felaktigt. L loken började redan 1953 att succesivt föras över till beredskaps fordonsparken och erhöll successivt beredskaps revisioner.
Visar på nytt att det varje år fanns många felaktigheter i Str 77 / 420.
L 969 finns dock dokumenterad tjänstgöring på 2 Ms fram till 1959. 1961 fick loket beredskapsrevision.
Att dom blev övertaliga så tidigt tror jag mer beror på brist på lämplig tjänstgöring. Dom tunga distrikten som haft L lok fick tillskott av S1 och E10. Banor elektrifierades. Rälsbussar tog över flertalet persontåg m.m. Tror inte andra distrikt var särskilt intresserade av L lok då man överallt fasade ut loktyper som inte passade in och om dessa hade tillräcklig dragkraft blev dom istället beredskapslok
1957 / 58 gjordes stora omflyttningar av beredskapslok. l loken kom då i huvudsak att hamna i Älmhults lokstall, Horda grusgrop samt Dönhults grusgrop.
Men en sista gång testade man många L lok under provkörningarna 1967. 1970 kom skrot beslutet vilket man får beteckna att man tillmätte L loken ett värde som beredskapslok så pass sent.
Bilden visar sista driftloket litt L 969 i väntan på skärbrännarna i Vislanda 1973. foto U.t