Stallspåren är korta, anpassade för tanklok eller som mest 1'C-tenderlok. 18 meter mellan port och bakvägg. Det ger inte mycket marginaler om man får för sig att skaffa sig större lok, som Nynäsbanan senare gjorde. Ett 2'C-lok med tender brukar vara runt 17,8 meter långt över buffertarna.

Om dessa "bufferthål" gjordes från början år 1900 eller inte är svårt att säga men de fyller en funktion, det är inte bara kosmetika och höga förhoppningar... Även extra decimetrar räknas.

Nynäsgårds stall är egentligen inte byggt som ett stall utan som en verkstad, trots den typiska stallarkitekturen. Man ville bygga i hamnen men av försvarsskäl, samma som föranledde att Norra stambanan byggdes långt inåt land, så fick man inte lov till detta. Risken för beskjutning från sjön var för stor. Man fick dock lov att bygga utom synhåll från sjön uppe vid Nynäsgård. Där blev något som fungerade både som stall och verkstad inledningsvis.

Sjöartilleriet utvecklades dock snabbt och redan 1904 insåg man att det inte var några problem att skjuta på mål även utom synhåll långt uppe på land. Nynäsbanan fick lov att bygga sig ett lokstall i hamnen, vilket skedde. Nynäsgårds roll blev att fungera som verkstad i första hand.

E 1189 står i det stallskepp som kallades "spolstallet" just därför att man gjorde pannspolningar där.

Tack vare bufferthålen i bakväggen kan man i alla fall stänga portarna om ett H3 eller B-lok med treaxlig tender. Det kunde man inte göra i stallet i hamnen.