På 1870-talet provade man med att tillsätta fotogen i pannvattnet just för att den sögs upp av pannstenen och sprängde loss den successivt då den expanderade vid upphettningen då pannan var varm.

Man slutade dock lika snabbt med detta då den fotogenindränkta pannstenen var en dålig kombination med de eldstickor man använde för belysning vid invändiga pannarbeten. Ångorna från fotogen gav en och annan "foff" därinne. Risken med punktfrätor på grund av organiska ämnen i pannvattnet hann man nog aldrig uppleva innan olägenheten med brännbara gaser blev uppenbar.

Mer syre är väl bland det sista man vill ha in i en panna, av korrosionsskäl, så väteperoxid faller väl på det.