Inte heller jag har källmaterialet tillgängligt för stunden varför svaret baseras på minnesbilder.

VGJ 1972 var en standard-Gs byggd av Kockums 1915. Bild på systervagnen 1958 finns i DigitaltMuseum.

Ångfinkan var en prototyp och enligt planerna skulle skulle den följas av flera. De var avsedda för uppvärmning av loktåg med Tp-lok som dragkraft. Driftsäkerheten visade sig dock vara allt annat än god. Maskineriet (från Clayton) skakade sönder i den tvåaxliga vagnen. Projektet skrinlades därför ganska snart. Vagnen ställdes upp på Sävenäs lokstation för att användas för loktvätt. Efter några år övergick man där till kallavfettningsmedel och vagnen flyttades till Åmål för uppvärmning av lokstall. Skrotad på mitten av 1960-talet.

Problemet med uppvärmning av Tp-dragna persontåg löstes genom att man i första hand använde så kallade "grytvagnar" med varmvattenpannor. På västgötasmalspåren och då främst i lokaltrafiken Göteborg-Sjövik behövdes dock ett antal vagnar därutöver. Dessa utrustades med oljekaminer. Inte heller den lösningen var ideal och förorsakade återkommande klagomål från resenärer och tågpersonal.