I stora delar en bra debatt som även synligör dilemman som finns inom branchen inklusive JVM när det gäller bevaranden av lok som flertalet anser är intressant nationellt, lokalt eller typmässigt, men som inte har bevarandplanstatus.
Historiskt har väl bevarandet inom branchen ofta styrts av att en grupp individer eller en individ sett till att bevara ett lok inom ramen för en förening som sedan i vissa fall blivit upphöjt till kanske bevarandeplansstatus. Idag måste bevarandet styras av frågeställningar som framkommit bl.a i denna debatt. Likaså är ekonomi-resurs och prioriteringsfrågor viktiga.

Det är positivt att Henrik säger sin åsikt (som privatperson) även om han lätt förknippas med Järnvägsmuseum och har i sin funktion mer av av helikopterperspektiv samt inflytande.
Någon har varit inne på räddning till vad? Och är det inte bättre strategi att påverka HC till en bättre uppställningsmiljö eftersom det redan är bevarat och räddat till eftervärlden.
Jag inser naturligtvis att en framtida upprustning till driftsättningav G9 1842 torde kosta åtskilliga miljoner och att det finns många mer angelägna projekt. Jag förmodar t.ex att maskineriet inte är komplett. Såldes loket i nedkopplat skick?
För att trygga framtiden är naturligtvis första steget att rädda loket inomhus. Om man får drömma lite .... varför inte visa upp loket i konserverat skick gärna i lokus (50-60 talskonservering) bredvid ett torrluftkonserverat lok av (något av JVM:s E, E2,B eller E10 lok - eller diesellok) tillsammans med en utställning om beredskapslokens historia. Då har man förhindrat ytterligare gravrostangrepp samtidigt som man visar upp en epok som har musealt intresse och i vissa fall haft lok som varit uppställda så i huvuddelen av sin livstid.

Konklusion utifrån inlägg som skrivits.... Antingen är det bara att ge upp hela projektet (åtminstonde f.n) och vara nöjd med att det åtminstonde finns G10:an som är med i nationella bevarandeplanen + alla andra godstågslok inte minst E, E2... Åtminstonde så länge det inte går att komma överens med HC. Det har sagts att flera försök gjorts att rädda loket utan resultat så då går det väl inte att göra så mkt oavsett om ett bevarande är en fråga för JVM eller lokal museiförening.
Kanske det blir en ny situation den dag HC grundare ersatts av andra.

Eller kan man utveckla diskussionen till. Hur intressant är G9:an både ur ett nationellt och lokalt perspektiv och det faktum att godstågstypfloran är klart underrepresenterad jmf med persontågsloksfloran? Och jämför inte loket med att det finns bevarade godstågslok av E och E2. Det är nästan som att jämföra Prins August och Göta med varandra och hävda det finns bara plats för ett lok (ok överdrivet men det är samma typ av argumentation.)
Även om loket inte är tillräckligt unikt för att ingå i nationella bevarandeplanen är det iaf min åsikt att 1842 är det lok som borde prioriteras till en räddning av något slag bland dom kvarvarande lok som idag far illa utomhus. åtminstonde en räddning som innebär bättre uppställnings- och rostskydds behandling. Sedan kan man naturligtvis ha åsikter utifrån nationellt bevarandeangelägenhet att det finns andra lok som konkurerar ex NOJ loket i Älmhult eller MaSJ Thyr. Men det senare borde vara lättare att påverka till framtida uppställning i museibyggnad på plats där loket fyller en lokal funktion.

/ Conny