Som forskare som ägnat mycket tid åt järnvägarna på Gotland genom tiderna har själva trafikeringen av dessa banor länge varit ett tema jag själv förbisett, men som jag därför nu griper mig an. En aspekt på detta är vilken service som erbjöds trafikanterna i form av vilka klasser som man kunde åka i. På Gotlands Järnväg fanns förutom 3:e klass också 1:a klass under åren 1878-1898. 1899 ändrades 1:a klass till 2:a klass med användande av samma fordon. KlRJ som startade sin trafik 1898 erbjöd från start 2:a klass utöver 3:e klass och detsamma gällde sedermera också SlRJ och RHJ, medan VVJ enbart erbjöd 3:e klass. 2:a klass avskaffades sedan på GJ 1936, KlRJ 1940 och SlRJ i samband med förstatligandet 1947. Så till frågorna:
1. Hur typiska var Gotlandsbanorna i relation till övriga smalspårsbanor ifråga om att erbjuda 1:a respektive 2:a klass under de år de gjorde det?
2. Varför valde man att erbjuda 1:a klass istället för 2:a klass under tiden 1878-1898 - och varför valde man därefter 2:a klass istället för 1:a klass? Kan det faktum att kungen närvarade vid invigningen 1878 ha spelat roll för valet att inrätta 1:a klass snarare än 2:a klass?
3. Vad gjorde att intresset för att resa i 2:a klass tydligt avtog efter 1:a världskrigets slut?
4. Vad gjorde att man valde att helt avskaffa 2:a klass på flera banor (i fallet Gotland alltså GJ och KlRJ) före förstatligandet - uppenbart är ju att lokdragna tåg i SJ-trafik på normalspåriga banor erbjuder 2:a klass (sedermera ändrat till 1:a klass) än idag?