Den järnvägshistoriska koppling jag tänkt mig här är frågan hur museibanan Skånska Järnvägars anslutning i Gärsnäs påverkas av Trafikverkets förbättringsarbeten på Österlenbanan. Inte alls? Ja, den försvinner alltså. Eller blir det "status quo" efteråt, d v s som förut? Vilket kanske mer blir aktuellt den dag SkJ kan trafikera sträckan S:t Olof- Gärsnäs igen, iallafall "emmellanåt". Men man har väl kunnat genomföra fordonsutbyten och "vut:ar" om inte hela tiden så iallafall ändå "in i modern tid"? Vore intressant om nån med insyn i SkJ kunde berätta.

/ L G :-)

Enkelt uttryckt kommer skyddsväxeln i avvikande huvudspårets östra ände leda till SkJ's spår.

Och på så sätt kan man väl hävda att anslutningsväxeln lever ett säkrare liv. Istället för att SkJ har en "egen" anslutningsväxel blir nu det enda som motiveras av SkJ existens att vara en spårspärr.

Anslutningsspåret finns väl primärt för överföring av fordon, men skulle man vilja köra genomgående transport av resanden blir väl komplikationen att passagen av gränsen måste ske som växlingsrörelse eller motsvarande.