Hej!
Mina funderingar nedan är personliga, och de är ej ett ställningstagande från SJVM (som jag ibland representerar).

1) Bakgrundsfakta: VB X 3 är ej med i bevarandeplanen. Fordonet är ej på något sätt komplett med motor/drivlina, utan är idag en vagn. Spårvidden är 891 mm. SJVM har inte ett uppdrag att spara på allt som ingen annan vill spara på (hur många som än tycker att det borde vara så) - möjligen tror jag SJVM kan känna ett ansvar för hotade fordon som ingår i en nationell bevarandeplan, om ingen annan gör det.

2) Upprustning och bevarande: Om man nu ska spara på en DEVA vore det ju tacknämligt om det gick att göra den så komplett och fungerande som möjligt, samt att det finns möjligthet att levandegöra den via uppstart eller någon form av trafikuppgift vid utvalda tillfällen. Att rusta upp ett så spännade fordon enbart exteriört, parkera det inomhus och nöja sig där - motiverar det någon arbetsinsatsmässigt och ekonomiskt?

3) Vad finns det då för jämförbara objekt: I Sverige finns ingen DEVA med komplett drivlina, inredning eller förarhyttsutrustning. Det finns en motor på Färingsö. GBBJ kanske är de som ligger närmst med DEVA-motorvagnar ombyggda till personvagnar. Det är åtminstone fordon i rätt vettigt skick, som är möjliga på sikt att göra en motorvagn av (ork, pengar, prioritering), och som man kan hitta en roll och uppgift för vid vissa arrangemang.

4) Utlandet: LJ M 1 i Danmark är en helt komplett DEVA, med originalmotor, och fullt driftduglig. Vi gjorde några försök att få den till Tåg 150, men det föll på att Danskarna tyckte det var för långt att dra den.

Vad är de för fel på den som DEVA-representant? Bara för att den är dansk eller den väl inte en sämre DEVA?

5) Min personliga åsikt: Om inte 891-branschen själva ser ett intresse/möjlighet i VB X 3 - varför ska någon annan då göra det? Jag tror ärligt talat ingen annan kommer göra det heller.

En DEVA som är helt komplett, finns bevarad - i Danmark.

Mvh Henrik Reuterdahl