Minnet kan svika när det gäller omloppen vid den här tiden, jag lämnade banan 1978.

Men vad det gäller axeltrycken, så behövdes inte Hg i Norge, El 13 hade ett axeltryck på 18 ton. Däremot var NSB starkt kritiska till koppelstångslok som man, med viss rätt, ansåg vara spårförstörare.

Vad gäller arbetsmiljön på Hg loken så var den väl ungefär lika dålig som på alla dåtidens maskiner. Först med Rc maskinerna kunde man prata om en dräglig, om inte bra, arbetsmiljö för lokföraren.

Problemet var och är, att en lokgeneration lever i allt för många år, för att förarmiljön skall vara optimal. Detta gäller även idag. Många lokförare har fått men av bristfällig arbetsmiljö. Att sitta och hålla armen i samma läge på säkerhetsgreppet på veven i en D eller F maskin, dessutom på en vinglig pall med ett minimalt ryggstöd gav, förr eller senare resultat i förslitnings skador.

Dr Källgård som vi hade som verksläkare när jag var vid banan i Göteborg var smått chockad efter en dag på en T21 i sommarvärme... 40-50 grader i hytten och en ljudnivå som, om man säger så, var lite bullrig...

Hälsar

Lasse J